Drömjournal: Dilemmat

Dilemmat

Hon står och kikar på smycken i en glasmonter. Det verkar vara en Tax Free-butik.
Platta pendyler i form av silhuetter av olika djur, en uggla, en elefant. Insprängda stenar till ögon. Hon smyger ner elefanten och ugglan i kavajfickan.
En dam har sitt att säga om butiken. ”Om tio år kommer den här affären inte finnas mer ändå. Det är som Fruktkedjan, den lades ner. Entreprenörer kommer och går, sen upphör de. Man tror sakerna här står inför en kommande värdestegring, bländas och tar dem; man blir bara lurad.”
”Fel” säger hon. ”Det är krafs men det är det om tio år med.”
”Så hur kan du ta krafset?”
”I fängelset kan jag ha nytta av att sälja av – vad kostar en sån här – 2000 spänn? Tja, jag kanske kan spara dem tills efteråt eller skicka till min familj.”
Hon står och petar på figurerna som nu åkt upp helt synligt ur fickan. Folk passerar. Damen: ”För mig skulle det inte vara värt det.”
Hon lägger tillbaka de små pendylerna.

Ett domstolsbeslut dimper ner i hennes brevinkast.
Av detta kan utläsas att den anklagade ställs inför två alternativa domar. Antingen döms hon till döden men frias från anklagelsen att ha stulit djurfigurerna – eller så väntar fängelse med påföljd att hon då får plocka på sig det antal figurer hon tänkt stjäla om hon aldrig blivit påkommen.

Hon är med i en motståndsrörelse som samlats i en lokal. Motståndsrörelsen har inte definierat sina anspråk eller mål, mer än att detta är namnet dessa personer samlas under. Hon håller nu ett tal för motståndsrörelsens medlemmar.
”Hur länge ska jag behöva sitta i fängelse? Tio år, tjugo, trettio, fyrtio, femtio kanske? Tio år, det gör mig inget. Det kan bli en progressiv utveckling, icke dumdristigt alls. Det blir bra tror jag.”
De sitter visst i en tom lägenhet. Martin Karlsson, medlem i rörelsen, opponerar sig:
”Välj Döden och du blir martyr!”
Detta hade hon inte tänkt sig.
Martin Karlsson igen:
”Rörelsen kommer att växa! I fängelset kommer du att ruttna bort. Tänk dig, du kan förbereda en minnesfond, vi får tillväxt. Donatorer. Ingen kommer att tro att du har stulit.”
”Men jag har inte stulit heller.”
”Du pratar om dumdristigheter, själv är du dum som en åsna. Hur kan en oskyldig välja att skylta med skuld, ingen kommer att stå på din sida!”
En annan av medlemmarna i motståndsrörelsen drar henne åt sidan:
”Få se Domstolsbeslutet.” Han läser högt för gruppen:
”Den tilltalade har rätt att införskaffa sig det exakta antalet stöldgodsföremål som den tilltalade ämnade införskaffa sig i det fall att hon inte hade blivit upptäckt.”
Uppläsaren av domstolsbeslutet fortsätter, nu uppeldat: ”Det är ju därför det är så jävla korkat! Du kan ta hela butiken. Ta dit en kärra. Det är ju bara att säga att du hade tänkt sno allt.”
”Men det var inte min avsikt.” säger hon.
”Så vad tog du då?”
”Det här.” Ugglan och elefanten åker upp ur kavajfickan.
”Du sa ju att du inte stulit.”
”Nej, jag hade inte stulit heller, men det står ju i domstols-beslutet: Den tilltalade får ta det – om hon inte blivit hindrad. Detta var vad jag hade tänkt ta om jag inte blivit hindrad. Detta är precis det jag hade tänkt sno.”

Det kan vara en fälla.
“Är det en fälla?” undrar flera ur motståndsrörelsen och tittar på Martin Karlsson, som inte har något svar på den frågan. Ur tystnaden uppstår en obehaglig farhåga över att någonting är på väg att gå ohyggligt snett.

dilemmat

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *